Arbetshälsan sackar efter i Finland

Professor Juha Siltala målade upp en mycket dyster bild av det finländska arbetslivet i sitt verk Työelämän huonontumisen lyhyt historia (Otava 2004) som utkom för jämnt 20 år sedan och som handlade om den korta historian om försämringen i arbetslivet. Siltala analyserade förändringarna i det västerländska arbetslivet och de västerländska arbetsförhållandena speciellt från tiderna efter 1990-talets recession fram till millennieskiftet. Efter att boken utkommit gavs han till och med titeln dysterhetens apostel.

Många av de saker som Siltala listade upp har sedan dess förändrats till det bättre. Det allmänna världsläget, den ekonomiska recessionen samt de försämringar i arbetslivet som regeringen genomfört och planerat får ändå många att känna sig nedstämda. Parallellt med dysterheten och osäkerheten finns ändå alltid också ljusare skiftningar. Oftast är saker trots allt inte antingen eller utan både och.

Till exempel är vår arbetskraft verkligen utbildad, så gott som hälften av löntagarna har en högskoleutbildning.

Internationellt sett är det finländska arbetslivet synnerligen högklassigt och bra, säger också specialforskare Hanna Sutela vid Statistikcentralen.

“Till exempel är vår arbetskraft verkligen utbildad, så gott som hälften av löntagarna har en högskoleutbildning. Vårt arbetsliv är också i snitt jämställt. Vår infrastruktur stöder vårt arbetsliv. När coronan slog till lyckades övergången till distansarbete väl och arbetet fortsatte. I många länder var speciellt kvinnorna tvungna att stanna utanför arbetsmarknaden och bli hemma med barnen när daghemsplatserna och skolorna stängdes för långa tider eller för att jobben helt enkelt upphörde”, säger Sutela.

Hon påminner om att också under svåra tider har de flesta möjlighet att flexa med arbetstiderna och man kan åtminstone i någon mån påverka sitt eget arbete.

“Därtill har vi ett ömsesidigt förtroende mellan arbetstagare och arbetsgivare. Under coronatiden försökte arbetsgivarna hålla kvar sina arbetstagare med näbbar och klor. Också vårt sätt att leda är mindre hierarkiskt än i många andra länder”, tillägger Siltala.

Varför mår vi då dåligt?

Enligt forskningsprojektet Hur mår Finland? som Arbetshälsoinstitutet publicerade i oktober är var tionde av oss utmattad i sitt arbete och var fjärde löper förhöjd risk att bli utmattad. Därtill har vi kognitiva problem såsom svårigheter i anknytning till minne, inlärning och koncentration.

Och de kognitiva problemen är inte endast de äldres problem, det är speciellt de unga som lider av dem.

Därför är Sutela speciellt orolig för de unga, under 35-åriga kvinnorna, vilkas illamående syns i flera olika undersökningar. Hon tycker det är oroande att unga överhuvudtaget mår så dåligt. Hur kan man föreställa sig att unga ska göra en lång karriär när så många mår dåligt redan innan karriären ens har kommit i gång?

“Kunde en orsak vara förändringen i kravnivån? När jag själv kom ut i arbetslivet blev arbetsuppgifterna så småningom mera krävande och ansvaret ökade i takt med erfarenheten. Nu ska man kunna och hävda sig genast. Därtill kan det vara svårt att komma in i arbetslivet och i praxisen på arbetsplatsen när man i huvudsak jobbar hemifrån. Det finns ingen att fråga eller ta modell av, hur man överhuvudtaget ska bete sig i arbetslivet”, funderar Sutela.

Man förbinder sig inte till arbetet på samma sätt som man gjorde tidigare. Det lönar sig inte att förbinda sig för jobbet kan ta slut när som helst.

Många som jobbar på distans lider också av ensamhet. Kollegornas stöd och den gemenskap som bär oss alla kan saknas. Knappast gör det gott åt någon att vara utan kontakt med andra.
Siltala är betänksam när det gäller den cyniska attityden gentemot arbetet: man känner ångest för osäkerheten i arbetet och för utkomsten. Att engagemanget i arbetet försvinner och den inverkan på arbetshälsan som osäkerheten i arbetslivet har kommer också fram i resultaten av undersökningen Hur mår Finland?

“Man förbinder sig inte till arbetet på samma sätt som man gjorde tidigare. Det lönar sig inte att förbinda sig för jobbet kan ta slut när som helst”, säger Siltala.

Slösar jag bort mitt liv här?

Enligt Sutela utgör förvärvsarbetet ändå ett mycket betydande livsinnehåll för finländarna.

“Framför allt för kvinnorna är arbetet som livsinnehåll en växande trend. Samtidigt har betydelsen av fritid ökat och uppskattningen av familjelivet stigit. Detta leder till press på att man borde vara med överallt och det innebär å sin sida en belastning också på arbetet”, säger Sutela.

Man vill att arbetet ska ha ett innehåll. Det ska ge ett mervärde så att vi upplever oss vara viktiga och värdefulla. Det är en av mätarna av arbetstillfredsställelse och arbetsmotivation.

Numera har människorna blivit mer individualiserade och arbetet har blivit ett existentiellt projekt. Man funderar på om man slösar bort sitt liv här?

“En som är motiverad är effektivare och mindre borta från arbetet. Man värdesätter arbetets interna faktorer och utvecklingsmöjligheter mer än framgång i karriären och till och med mer än lönen. Chefs- och ledarskapsuppgifter intresserar inte nödvändigtvis eftersom många upplever att man i sådana uppgifter inte kommer åt att göra meningsfulla och innehållsmässigt betydelsefulla saker”, säger Sutela.

“Tidigare arbetade man långt därför att man var tvungen att försörja sig. Numera har människorna blivit mer individualiserade och arbetet har blivit ett existentiellt projekt. Man funderar på om man slösar bort sitt liv här? Åstadkommer jag någonting som har betydelse också för andra människor? Och å andra sidan hamnar man i det jämförelsehelvete som sociala medier får till stånd: det känns som att det alltid går bättre för andra än för en själv. Det är inte konstigt om de unga mår dåligt”, säger Siltala.

Det lönar sig inte att förlora framtidstron

Vi lever i en svår och osäker tid: ekonomisk recession, krigsnyheter, klimatförändring. Siltala oroar sig speciellt för de unga som kan uppleva framtiden som utsiktslös. Det finns goda grunder för pessimism, man kan tänka på klimatförändringen, på de ökande krigen eller förändringarna i arbetslivet.

“Jag håller ändå på något slags moralisk hoppfullhet att vi trots allt har en framtid och att det lönar sig att försöka satsa på den. Jag vill tro att till exempel de i Finland utvecklade nya teknikerna mognar till exportföretag och för med sig skatteintäkter. Då behöver man inte konkurrera bara med priset på och flexibiliteten hos arbetskraften.

Man måste koncentrera sig på det som man kan göra bättre även om det inte är världsomvälvande.

Det lönar sig dock inte att ta på sig en börda av sådant man inte ensam kan ändra på. Man måste koncentrera sig på det lilla.

“Man måste koncentrera sig på det som man kan göra bättre även om det inte är världsomvälvande. Riktningen är ändå den rätta och det får också sinnet att hållas i schack. Detta kallas att kämpa eller litet agentskap, dvs. påverkan i den egna, mindre sfären”, säger Siltala.

Det lönar sig inte att förlora framtidstron när det gäller arbetslivet heller. Attityden avgör.

“Trots dystra fakta lönar det sig att leva också denna dag och kämpa på. I morgon kan det trots allt vara annorlunda än man tror när man är som mest nedstämd”, säger Siltala och skakar dysterhetens apostelmantel av sig.