Kommunernas personalstyrka halveras och uppgifterna minskar i och med social- och hälsovårdsreformen

Reformeringen av social- och hälsovården och räddningsväsendet har stora
ekonomiska och verksamhetsrelaterade konsekvenser för kommunerna. Kommunernas
uppgifter minskar väsentligt och antalet anställda inom kommunsektorn minskar
avsevärt.

Kostnaderna för kommunernas verksamhet kommer att minska till följd av
reformen och utgifterna för driftsekonomin minskar med ungefär hälften. På lång
sikt är den väsentligaste effekten för kommunerna att de kostnader som hänför
sig till befolkningsåldrandet och sjukfrekvensen och de risker som dessa medför
för den kommunala ekonomin inte längre belastar enskilda kommuner.

För ordnandet av de uppgifter inom social- och hälsovården och
räddningsväsendet som överförs från kommunerna inrättas det 21 nya
självstyrande social- och hälsovårdslandskap. De tar emot
organiseringsuppgifterna från och med 2023.

Helsingfors stad ansvarar för ordnandet av social- och hälsovården och
räddningsväsendet inom sitt område och ingår inte i något social- och
hälsovårdslandskap. Dessutom ordnar den nya landskapsgrupperingen HNS sådan
krävande specialiserad sjukvård som det föreskrivs särskilt om i lag eller som
det överenskommits särskilt om i Nyland.

Finansieringen av
kommunerna

De kommunala kostnader som överförs på landskapen uppgår ungefär till 19,1
miljarder euro på 2020 års nivå. Kommunernas inkomster sänks på riksnivå i
enlighet med de kostnader som överförs. Kommunernas statsandelar och
kompensationen för förlorade skatter minskas. Kommunernas andel av intäkterna
av samfundsskatten och kommunalskatten minskas också. Skatternas andel av de
överförda inkomsterna är ca 13 miljarder euro.

Kommunalskatt överförs till finansieringen av landskapen genom att
kommunernas inkomstskattesatser sänks jämnt: enligt nuvarande uppskattningar
med 12,63 procentenheter. Syftet är att säkerställa att kommuninvånarnas
beskattning förblir så gott som oförändrad då kommunernas inkomstskattesatser
sänks jämnt och statsbeskattning höjs på motsvarande sätt. Skillnaderna i
skattesatserna mellan kommunerna förblir oförändrade. Kommunernas andel av
samfundsskatteintäkterna minskas med en tredjedel och statens andel ökas i
motsvarande grad.

Kommuners inkomster och kostnader överförs till ett jämnt belopp riksnivå,
däremot kan skillnaderna mellan kommunerna vara stora. De ändringar som gäller
kommunernas ekonomi justeras dock i samband med kommunernas statsandelssystem,
dit det skapas olika utjämningselement. Balansen i kommunernas ekonomi
(kalkylerad) kommer till följd av utjämningselementen att vara högst +/- 100
euro per invånare vid utgången av övergångsperioden på fem år. Med
balansräkning avses årsbidraget efter avskrivningar. Årsbidraget beskriver i
sin tur finansieringens tillräcklighet för investeringar, placeringar och
amorteringar efter att de löpande utgifterna har täckts.

Grundstrukturen för statsandelssystemet för basservicen förblir oförändrad,
även om de så kallade social- och hälsovårdsbaserade delarna slopas. Som ett
nytt kriterium införs en tilläggsdel för främjande av välfärd och hälsa. De
mest betydande ändringarna görs i utjämningstilläggs- och avdragsprocenten i
utjämningssystemet för inkomster, vilket i viss mån gagnar kommuner med både
lägre och högre skatteinkomster än genomsnittet.

Egendomsarrangemang

För att det ska vara möjligt att ordna tjänsterna efter att uppgifterna
överförs från kommunerna till social- och hälsovårdslandskapen ska social- och
hälsovårdslandskapen ha i sin besittning den egendom som behövs för att
fullgöra organiseringsansvaret.

Samkommunerna för sjukvårdsdistrikten och specialomsorgsdistrikten övergår
med stöd av lagen direkt till landskapen med sina tillgångar och skulder. Lös
egendom, avtal och semesterlöneskuld för kommunernas personal och den personal
vid samkommuner som sköter det lokala räddningsväsendet och som används av
social- och hälsovårdsväsendet och räddningsväsendet överförs till landskapen.

De lokaler inom social- och hälsovården och räddningsväsendet som ett
social- och hälsovårdslandskap hyr för en övergångsperiod på minst tre år
förblir i kommunernas ägo. Social- och hälsovårdslandskapet får rätt att
förlänga avtalets giltighetstid med ett år.

Varken kommunerna eller samkommunerna betalas ersättning för
egendomsöverföringarna. Slopandet av samkommunsandelar, lösöre och
semesterlöneskuld från kommunens balansräkning täcks bokföringsmässigt genom en
ändring av kommunens grundkapital så att det inte inverkar på kommunens
resultat.   

Kommunen har rätt till ersättning för sådana direkta kostnader för
egendomsarrangemang som kommunen inte kunnat påverka genom sina egna åtgärder och
som lett till att kommunens ekonomiska självbestämmanderätt äventyras. Som
exempel kan nämnas lokaler som ägs av kommunerna och som blir onödiga efter
övergångsperioden . Ersättning kan beviljas på basis av ansökan. Situationen
bedöms med hjälp av det kalkylerade behovet att höja kommunalskattesatsen.

Personalen

Kommunernas och samkommunernas personal inom social- och hälsovården och
räddningsväsendet övergår i sin helhet i social- och hälsovårdslandskapens
tjänst. Kuratorer och psykologer inom elevvården övergår också i social- och
hälsovårdslandskapens tjänst. 

Den personal som sköter kommunens gemensamma stödtjänster överförs, om minst
hälften av uppgifterna hänför sig till de uppgifter som överförs till
landskapen. Som stödtjänster betraktas alla uppgifter som stöder social- och
hälsovårdens eller räddningsväsendets verksamhet, såsom centraliserad
matförsörjning, städning, ekonomi- och personalförvaltningstjänster,
IKT-tjänster samt medicinska laboratorier och bilddiagnostik. Social- och
hälsovårdsreformen berör sammanlagt över 210 000 kommunalt anställda och
tjänsteinnehavare.

Överföringen betraktas på basis av propositionen som överlåtelse av rörelse
och personalen behåller således de rättigheter och skyldigheter i anslutning
till sitt arbetsavtals- eller tjänsteförhållande som gäller vid tidpunkten för
övergången. Tillämpningsområdet för lagstiftningen om kommunala
anställningsförhållanden utvidgas till att gälla personalen hos social- och
hälsovårdslandskapen och landskapssammanslutningar inom social- och
hälsovården, så ändringen av arbetsgivaren inte påverkar anställningsvillkoren
vid tidpunkten för övergången.

Överlåtelsen av rörelse betyder att cirka 173 000 personer överförs från 332
kommuner eller samkommuner. Antalet överlåtelser av rörelse uppgår till cirka
360, eftersom en del av samkommunerna har verksamhetsställen inom flera social-
och hälsovårdslandskap.

I samband med den separata lösningen för Nyland ändras inte arbetsgivaren
för den HNS-samkommun som blir en social- och hälsovårdssamkommun och för den
personal vid Helsingfors stad som sköter social- och hälsovårdslandskapets
uppgifter.

Läs mer (Finansministeriet): Kommunernas personalstyrka halveras och uppgifterna minskar i och med social- och hälsovårdsreformen