Regeringen förelade riksdagen förordningar om ibruktagning av befogenheter enligt beredskapslagen fredagen den 5 mars. Ibruktagningsförordningarna hänför sig till styrning av social- och hälsovårdsenheternas verksamhet och till avvikelser från tidsfristerna för icke brådskande hälso- och sjukvård. Dessutom införs befogenheter som hänför sig till kommunikation under undantagsförhållanden och till avgörande av meningsskiljaktigheter i fråga om behörighet.
Måndagen den 1 mars konstaterade statsrådet i samverkan med republikens president att det på grund av coronavirusläget råder undantagsförhållanden i Finland. Enligt 3 § 5 punkten i beredskapslagen anses som undantagsförhållanden en pandemi som till sina verkningar kan jämföras med en synnerligen allvarlig storolycka. Tillämpningen av bestämmelserna i beredskapslagen förutsätter att en förordning av statsrådet, det vill säga en ibruktagningsförordning, utfärdas.
Beredskapslagens 86 § gäller styrning av social- och hälsovårdsenheternas verksamhet. Social- och hälsovårdsministeriet och regionförvaltningsverket kan genom sina beslut ålägga såväl kommunala som privata tjänsteproducenter inom social- och hälsovården att lägga om sin verksamhet.
Beslut kan fattas om coronaepidemin har försvagat servicesystemets funktionsförmåga och i väsentlig grad äventyrat tillgången till tjänster. En ytterligare förutsättning är att de åtgärder som redan vidtagits inte är tillräckliga för att trygga tillgången till social- och hälsovårdstjänster.
Med stöd av 88 § i beredskapslagen kan kommuner i särskilt angivna områden beviljas rätt att avvika från tidsfristerna för icke brådskande hälso- och sjukvård, om det är nödvändigt för ordnande av brådskande vård.
Detta gör det möjligt för verksamhetsenheterna inom hälso- och sjukvården att överföra sina resurser från icke brådskande vård till brådskande vård av dem som insjuknat i covid-19 och till annan brådskande vård.
Slopandet av tidsfristerna för icke brådskande vård får dock inte äventyra patientens hälsa. Patientsäkerheten ska prioriteras under alla omständigheter. Slopandet av tidsfrister gäller inte bedömningar av vårdbehovet.
Befogenheten enligt 106 § 1 mom. i beredskapslagen tas i bruk för att trygga allmänhetens tillgång till information och samordna myndighetskommunikationen. Det föreslås att kommunikationsavdelningen vid statsrådets kansli ska leda statsrådets kommunikation om coronavirusläget och samordna kommunikationen inom statsförvaltningen. Dessutom genomför kommunikationsavdelningen informationskampanjer i samarbete med myndigheter på riksnivå och på regional nivå.
Målet är att medborgare och sammanslutningar får klar och begriplig information om epidemins förlopp, om myndigheternas åtgärder för att bekämpa coronaviruset och om grunderna för åtgärderna. Genom kommunikation kan man bidra till begränsningsåtgärdernas genomslagskraft.
Det cirkulerar felaktig och förvrängd information om coronaviruset och coronavaccineringarna, och sådan information kan i värsta fall utgöra ett hot mot medborgarnas hälsa. Genom en effektivare gemensam kommunikation och genom samordnade kommunikationsåtgärder kan man bättre än för närvarande bekämpa desinformation.
Förvaltningsområdena ansvarar för kommunikationen inom sitt eget ansvarsområde också under undantagsförhållanden. Genom att koncentrera ledningen av kommunikation om coronavirusläget till statsrådets kansli vill man säkerställa att hela statsförvaltningen känner till de strategiska riktlinjerna för kommunikationen och att dessa kan användas även på regional och lokal nivå.
Det föreskrivs inte om inrättande av Statens kommunikationscentral. Statsrådets kommunikationsavdelning får inte meddela ministerierna eller andra myndigheter inom statsförvaltningen föreskrifter om innehållet i kommunikationen.
Hanteringen av coronaepidemin förutsätter samarbete mellan aktörerna inom samhällets alla sektorer. Den befogenhet som anges i 107 § i beredskapslagen tas i bruk för att de oklarheter som uppstår om myndigheternas behörighet, uppgifter och ledningsansvar i en svårförutsebar situation snabbt ska kunna lösas. Det är fråga om avgörande av sådana fall där behörigheten av grundad anledning lämnar rum för tolkning. Då avgörs meningsskiljaktigheten i statsrådet på framställning av statsministern.
Statsrådet kan under undantagsförhållanden också besluta vilken myndighet under statsrådet som ska sköta ett uppdrag som gäller flera än en enhets verksamhetsområde eller om vilket inte har föreskrivits särskilt.
De förordningar av statsrådet som nu föreslås ska föreläggas riksdagen i enlighet med 6 § i beredskapslagen. Riksdagen beslutar om förordningen får förbli i kraft eller om den ska upphävas helt eller delvis samt om den är i kraft den föreskrivna tiden eller en kortare tid än vad som föreskrivits.
Beredskapslagens 106 och 107 § blir direkt tillämpliga när riksdagen har godkänt ibruktagningsförordningarna. Med stöd av den befogenhet som anges i 86 § i beredskapslagen kan social- och hälsovårdsministeriet och inom sitt verksamhetsområde regionförvaltningsverket meddela ålägganden som gäller verksamhetsenheter för social- och hälsovården. Med stöd av 88 § i beredskapslagen utfärdas dessutom en tillämpningsförordning om iakttagandet av tidsfristerna för tillgång till icke brådskande vård. Genom förordningen föreskrivs om begränsningar och förutsättningar i fråga om befogenhetens omfattning. Tillämpningsförordningen lämnas till riksdagen för behandling.
Förordningarna avses träda i kraft den 11 mars 2021 och gälla till och med den 30 april 2021. Förordningarna ska inte tillämpas på myndigheterna i landskapet Åland.