Den aktiveringsmodell som trädde i kraft vid ingången av 2018 har haft konsekvenser för både de som får inkomstrelaterat utkomstskydd för arbetslösa och de som får grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd. Dessa uppgifter framgår av både Folkpensionsanstaltens och Statens ekonomiska forskningscentrals utredningar om aktiveringsmodellens inverkan på arbetslöshetsförmånerna som publicerades i dag.
I den utredning som gjorts av Statens ekonomiska forskningscentral (VATT) fokuseras det på sådana som får inkomstrelaterat utkomstskydd för arbetslösa, och kalkylerna i utredningen baserar sig på uppgifter från Finansinspektionens register. I Folkpensionsanstaltens utredning har man utnyttjat Folkpensionsanstaltens statistikregister, av vilka framgår situationen för de som får grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd. Aktiveringsmodellens konsekvenser har bedömts enligt grupper av arbetslösa som skiljer sig från varandra i fråga om bl.a. ålder, kön, bostadsområde och tidigare perioder av arbetslöshet. I Folkpensionsanstaltens utredning har man dessutom beaktat bl.a. huruvida personerna får grundläggande utkomststöd. Utredningarna har gjorts på uppdrag av social- och hälsovårdsministeriet.
Enligt den utredning som gjorts av Statens ekonomiska forskningscentral gjorde aktiveringsmodellen att det inkomstrelaterade utkomstskyddet för arbetslösa sänktes efter den första granskningsperioden hos 52 procent av dem som var helt arbetslösa när modellen trädde i kraft. Av dem som hade blivit arbetslösa i början av 2018 fick 36 procent sänkt inkomstrelaterad dagpenning under den andra granskningsperioden efter att aktiveringsmodellen trätt i kraft.
Enligt Folkpensionsanstalten uppfylldes aktivitetsvillkoret av 39 procent av dem som fick arbetsmarknadsstöd och som inlett den första granskningsperioden, medan aktivitetsvillkoret inte uppfylldes av 35 procent av dem. Dessa andelar var nästan oförändrade även under den tredje granskningsperioden. Av dem som fick grunddagpenning uppfyllde 27 procent aktivitetsvillkoret under den första granskningsperioden, medan 30 procent av dem inte uppfyllde det. Nästan 30 procent uppfyllde aktivitetsvillkoret under den tredje granskningsperioden. Arbetslösa som också fick grundläggande utkomststöd uppfyllde aktivitetsvillkoret oftare än de som fick endast arbetslöshetsförmån.
I båda utredningarna konstateras att det i Nyland har varit svårt att uppfylla aktiveringsmodellens aktivitetsvillkor. Detta trots att arbetsmarknaden i huvudstadsregionen har sysselsatt människor bättre än tidigare. Enligt den utredning som gjordes av Statens ekonomiska forskningscentral var sannolikheten för sänkning av dagpenningen på grund av aktiveringsmodellen minst i Österbotten.
I Folkpensionsanstaltens utredning konstateras att andelen som uppfyllt kravet på aktivitet är större i Västra Finland än i Östra Finland.Risken för att den inkomstrelaterade dagpenningen ska sänkas är i genomsnitt lägre i branscher där det erbjuds många kortvariga vikariat och deltidsjobb. Sådana branscher är t.ex. undervisningssektorn, hälso- och sjukvården och detaljhandeln. Den åldersgrupp där risken är störst för att arbetslöshetsförmånen ska sänkas är åldersgruppen 55–64 år. Arbetslöshetsförmånen sänktes mer sällan för kvinnor än för män. Enligt Folkpensionsanstaltens statistik har de som fått arbetslöshetsförmån från Folkpensionsanstalten under en längre tid större sannolikhet att uppfylla aktivitetsvillkoret än de som har fått arbetslöshetsförmån under en kortare tid.
I utredningarna konstateras att det är svårt att bedöma konsekvenserna av aktiveringsmodellen, eftersom modellen gällde nästan alla arbetslösa och eftersom modellen infördes under en konjunkturuppgång.
Syftet med den aktiveringsmodell som trädde i kraft vid ingången av 2018 är att öka sysselsättningen genom att uppmuntra arbetslösa till aktivitet och självständig jobbsökning under hela arbetslöshetsperioden. När riksdagen antog lagen, förutsatte riksdagen att konsekvenserna av lagen ska bevakas noggrant.